Tiden går så fort.

Så gammal jag låter nu men det är verkligen sant. Snart är det första advent och inte långt kvar till december

. Det som är riktigt kul är att snart får Felicia träffa moster och morbror igen

. Det var länge sedan nu, speciellt moster. Senast sågs de till dopet.

Jag kan inte riktigt förstå att Felicia har hunnit bli tio månader. Hon går med gåvagnen, har tre tänder till på väg (snart fem framme), i morse stod hon själv i fem sekunder och hon har fått en väldigt stark egen vilja… Att för vår del ha egen tid är inte riktigt lika självklart längre :). Men jag ska inte klaga. I fredags hade vi avtackning av Jesper på jobbet, i lördags var det middag ute med tjejerna och i kväll har jag varit på gymmet. Så visst kan vi få egen tid men det är bara det att när hon inte riktigt vill sova på kvällarna så blir det svårare. Kvällarna blir så korta för oss. Nu det senaste har hon somnat tio-halv elva :(. Vi hoppas på ändring av detta. De flesta säger ju: ”Att när en rutin satt sig, ändrar den sig.” Vi hoppas att fallet även är så för lite mindre bra rutiner…

Nu är det läggdags. Sov gott!

• Dagbok