Hugo 1 månad gammal

2013 har verkligen bjudit på något underbart! Fredag den 26 juli kom vår Hugo till världen. Vi hade längtat och Felicia hade längtat, men det var ingen av oss som väntade ”bäbisen” förrän ”efter sommaren”. Vi hade semester och en hel del inplanerat men den där torsdagskvällen den 25 juli, på landet, blev inte riktigt som vi trodde den skulle bli…

Dagen före!

Denna kväll var båda våra familjer där, till och med min bror som annars bor i HongKong var på besök. Vi grillade och åt en god middag men jag hade ont i ländryggen, precis som jag haft under stora delar av graviditeten. Men runt halv nio kändes det mer och ganska snart började det komma och gå, lite som värkar… Jag sa till Christofer att det skulle kännas bättre att vara i stan så vid tio bestämde vi oss för att åka hem

. Mamma åkte med oss och Felicia, medan pappa och Niko åkte i bilen bakom. I början var det 3-4 minuter mellan värkarna men halvvägs var det bara 2-3 minuter och jag får hålla i dörrhandtaget och försöka andas mig igenom varje värk. Då ringde jag Östra och de tyckte att vi skulle åka till dem direkt
. Då hade vi dock fortfarande 45 minuter kvar tills vi skulle vara framme. En bit efter Skene hade jag sagt till Christofer att han kunde strunta i 70-skyltarna och bara köra på 🙂

Vid Liseberg kom det jag varit orolig för hela resan. Felicia vaknar och gråter, hon som blir åksjuk mådde inte så bra av denna sortens resa. Jag försöker trösta henne från framsätet samtidigt som mormor håller handduken ifall hon skulle kräkas. Konstigt nog lyckas min kropp nästan ”undvika” värkar under dessa 5-7 minuter som var kvar till Östra sjukhuset. Väl framme går jag direkt in till förlossningen, mamma följer med mig in, eftersom att Christofer måste hjälpa pappa att flytta bilbarnstol och även hjälpa en gråtande Felicia 🙁 på toa.

Jag skrivs in 23:15 och när Christofer kommer in efter några minuter meddelar hon att idag kommer ni att få en bäbis. Vi som från början trodde att det var förvärkar jag kände på landet, inte trodde vi att vi vår bäbis skulle komma mer än fem veckor för tidigt! Men det gjorde han. Hugo föddes den 26 juli klockan 00:23, vägde 2432 g och var 45 cm. Han mådde bra, efter ett par timmar fick vi åka upp till neonatal för undersökning men de tyckte att han var ”så stor” och allt såg bra ut så vi skulle få åka till Mölndals neonatal istället. Detta kändes först omtumlande, han var ju knappt sex timmar och mindre än fyra timmar senare åkte han ambulanstransport till Mölndals sjukhus och vi i egen bil dit. Men detta sa de att vi bara skulle se som något positivt för på Mölndal finns de barnen som inte behöver så mycket hjälp, och det enda som Hugo har behövt hjälp med är sondmatning de första veckorna  och solning några dagar på grund av gulsot.

Coola solglasögon

Den 4 augusti fick vi åka hem från Mölndal och istället fick vi neonatal sjukvård i hemmet. Det var guld värt. En sköterska kom hem till oss två dagar i veckan och vägde honom, tittade på sonden och svarade på alla våra frågor . Sedan den 13 augusti har han ätit själv 🙂 och gått upp bra i vikt. Fredag den 23 augusti blev vi utskrivna från neonatal och i onsdags när vi fick hembesök från BVC hade han äntligen gått över 3 kg!

Far och son

Idag är han över en månad och det är underbart att ha honom hos oss. Vi har en mycket stolt storasyster här hemma som gärna pussar, kramar och håller ”Lillbrorsan”. Men visst kommer det vara en lite annorlunda känsla i morgon då han var beräknad att komma till oss och idag som skulle varit min sista dag på jobbet
. Det blir inte alltid som man tänkt sig…men så bra det ändå kan bli!

Felicia och Hugo

Vill önska alla nära och kära ett riktigt gott 2013

. Hoppas att det blir ett av de bästa.

Så lycklig jag är!

Du och jag!

I lördags hade Christofer och jag en av våra allra bästa dagar i livet. Vi fick det drömbröllop vi hade önskat. Allt var underbart från morgon till sena natten.

Känslan började redan på fredagskvällen när Anna Alsér mailade över bilder på brudbuketten och de övriga blommorna. De var så rätt, hon hade förstått precis vad jag ville ha!

Brudbuketten

Natten fredag till lördag kunde jag otroligt nog sova, trodde jag väl aldrig. På morgonen kom taxin och hämtade upp min tärna, Helen, och mig för att åka till Salong Marie och frisören Mia som skulle hjälpa mig. Det hade känts bra på provuppsättningen men jag visste ändå inte exakt hur det skulle bli. Men det blev bättre än vad jag trodde att man någonsin skulle kunna lyckas med mitt hår
. Jag var supernöjd! Sedan fick jag hjälp att snöra på mig klänningen som mamma och pappa hade gett mig. Jag kände mig verkligen fin.

Vår älskling

Efter att brudtärnan och bruden fått vänta en stund på bestman och brudgummen…Åkte vi till Hills Golfklubb för fotografering. Vår gamla tränare Anders Egle hjälpte oss med detta. Kändes väldigt naturligt och vi hade riktigt roliga timmar ihop. Någon timma före det var dags fick vi även se och träffa vår underbart söta älskling, brudnäbben Felicia
.

Klockan fyra den 8 september ringde kyrkklockorna och Helen, Felicia, pappa och jag stod utanför kyrkdörrarna, pirrigt men det kändes bra. Vi gick in och möttes av alla vänner och allra längst fram stod min blivande man, Christofer. Så stilig. Hela vigselakten var jättefin. Vår präst, Gunnar Lindskog, var enkel, trevlig och gjorde vigseln till något som passade oss väldigt bra. Emma Ekdahl sjöng låtarna som vi hade valt, ”Kärleken kommer, kärleken går”, ”I´m yours” och ”Det vackraste” helt fantastiskt vackert och Emma Tveita spelade piano till henne. Sedan kan jag inte annat än nämna att vår lilla tjej var helt otrolig i kyrkan. Hon stod där framme hos oss. Långa stunder höll jag både Christofer och henne i handen, så mysigt! När Emma sjöng ”Det vackraste” började hon även att dansa till. I efterhand har jag fått höra att även prästen hängde på henne :-).

Sedan följde en sagolik kväll på Hills Golfklubb

. Jag känner mig så lyckligt lottad som har så många fina vänner . Alla dessa tal som ni höll till oss. Tack söta ni!
Kvällen fortsatte sedan med party (jag fick en härlig sång och dans från min nyblivna man).

Did I tell you?!

Det enda som kunde ha gjort dagen ännu bättre hade varit att den varat längre. Inget annat hade vi velat ändra på! Så tack all familj, släkt och vänner som var med och gjorde denna dagen till Vår dag!

En av många!

Jag förstår inte hur fort tiden går! Snart är det ett år sedan Christofer friade och om mindre än en månad ska vi gifta oss
. I det stora hela så känns det inte så stort med tanke på att vi har redan fått det bästa, Felicia
. Men för min del blir det ju lite ändring eftersom att jag kommer att byta efternamn till Sandin. Beatrice Sandin, det ser lite konstigt ut och det låter lite konstigt men jag gissar att man vänjer sig lika fort vid det som det mesta annat.

Planerna för bröllopet går framåt. Mycket är redan klart även om det finns en del småsaker att fixa

. Idag ska tårtan beställas och kanske att jag ska gå och fixa sista knappen i klänningen :-). Christofer och Johans kläder är klara, Felicias klänning och söta silverskor är köpt och lånade, det är bara klänning till min tärna, Helen, som ska sys upp lite. Skorna håller jag på att gå in
. Provuppsättning för håret sker den 27:e, det känns lite läskigt för jag vet inte riktigt hur jag vill ha det, men det blir säkert bra. Kyrkan, samtal med prästen, solist (en arbetskamrat till mig Emma Ekdahl ska sjunga för oss), vi har träffat kocken och kollat av för middagen, brudbuketten och de andra blommorna kommer Anna Alsér en gammal träningskompis till mig att göra, ja det känns som att mycket börjar falla på plats
. Det känns väldigt skönt. Kvar har vi i och för sig kyrkbladet, festhäftena och bordsplaceringen, är det något mer jag har glömt får ni gärna påminna mig!

Förväntansfull liten tjej

Även om bröllopet självklart tar lite tid just nu så händer det ju lite annat också . Felicia har haft en rolig sommar med många besök på Liseberg. I år har hon vågat klappa, krama och sitta i knät hos dem. Stort med tanke på hur rädd hon var förra året och första gången vi var där i år. Det har blivit ett antal ”Stinsentåg” då detta är en favorit. Just nu håller vi på att skola in henne på nya förskola. Så här långt har det gått jättebra. Idag ska hon vara där själv mellan 9-14 och jag ska kunna komma om det är något. Blir spännande att hämta henne i eftermiddag. Igår hade vi mysigt med att gå till skogen och plocka blåbär. Det var Felicia, jag, två andra barn och två fröknar. Så kommer det nog inte riktigt se ut framöver…men det har varit väldigt bra denna veckan för att ge Felicia chansen att lära känna sina fröknar och ett par barn lite extra.

Lite läskigt första gången

Sedan har jag faktiskt bara en dag kvar på semestern. På tisdag börjar jobbet igen. I år ser jag fram emot det riktigt mycket. Jag gillar att få lite rutiner igen samtidigt som jag vet att jag kommer att ha mina mysiga måndagar tillsammans med Felicia även i år :-).

Ja, mer är så här är det väl inte. Jag återkommer nog någon dag före bröllopet.

Det finns många fördelar med att vara lärare och en av dem är, att trots att påskhelgen snart är över har jag ändå sex dagar ledigt kvar 🙂
. Detta lovet har vi knappt något inplanerat utan ska ta dagarna som de kommer. När Felicia och jag var på väg in i Slottsskogen i dag sa hon ”Mamma, där uppe på toppen är Naturioiska. Gå dit.” Så vi bestämde att i morgon får det nog bli en sväng dit och på fredag hoppas jag att Elinor och Veronica vill följa med oss och bada i Åbybadet. Annars blir det nog bara att ta det lugnt.

Lagom till påsk åkte hela familjen på en skön vår-förkylning. Felicia började och nu sitter både Christofer och jag och snörvlar

. Segt men det var nog nästan en månad sedan Felicia var sjuk nu så vi ska väl inte klaga..
.

I övrigt är det ganska lugnt här hemma . Det vi funderar mest på nu är väl om vi ska ta oss i kragen och köpa en ny bil. Det måste absolut inte vara helt ny från fabrik men ny för oss. Det lockar inte med en sommar till utan airkondition… Felicia blir lite åksjuk och det blir ju tyvärr aldrig bättre med värme i bilen. Så är det någon där ute som har några bra tips på familjebil som ni är nöjda med får ni gärna skriva om dem här. Vi har inte så höga krav: helst underhållsfri några år, säker, gärna bensinsnål (och jag önskar svart). Vad kör du och är du nöjd?